…är både dumt och tråkigt. Och ju längre man har ätit lågkolhydratkost, desto svårare blir det att hamna där. Man får börja jinxa och trixa med maten och äta på ett sätt som jag normalt inte skulle göra. Om det inte hade varit för att jag hade ett mål med det hela (träning på ketokost) hade jag antagligen slutat jaga här och nu. Hade en diskussion på FB i veckan om just detta, vad som händer i kroppen, varför det är så viktigt att var i ketos, varför så många jagar och kämpar och inte är nöjda med var de är.

Om man ätit en striktare form av LCHF under många år räcker det inte med att hålla kolhydraterna nere. Man måste även se över proteinintaget och se till att öka fettet. REJÄLT. Detta kan hjälpa för ett tag. Sedan får man öka träningsdosen för att hamna i ketos, sista utvägen är att svälta/fasta för att kanske lyckas hamna där.

Hmmmm….Om kroppen ständigt anpassar sig, hittar vägar för att ta oss ur ketosen - är detta då något man ska eftersträva?

Jag har under de senaste två åren ätit en normal LCHF kost. Skulle tippa på en dagsfördelning av 30 gram kolhydrater, 90 gram protein och 120 fett. Äter jag så är jag garanterat inte i ketos. Under två veckors tid har jag registrerat allt jag ätit. Snittar på 14 g kolhydrater, 80 gram protein och 150 g fett. Är jag i mätbar ketos? Nej, det är jag inte. Veckan som gått har sett ut såhär, lördag till lördag.

Har kollar runt lite vad folk som ätit LCHF under en längre tid har fått för resultat och vad de har gjort för att hamna i “i zonen”. Kostdoktorn mätte sina blodketoner under en månads tid och hamnade ganska snabbt (och stannade) i zonen. Gick det kanske lättare för honom att hamna där, eftersom han i vanliga fall äter liberalare form av LCHF?

Jimmy Moore, har mätt sina ketoner under ett års tid. Hamnade snabbt i zonen och höll sig där under hela året. Hans energifördelning var i snitt 3% kolhydrater, 12% protein och 85% fett. Han åt en till två gånger om dagen. Hans fem tips för att lyckas stanna i zonen är: Se över ditt proteinintag, mät dina blodketoner, se till att få i dig tillräckligt med fett, ät sällan 1-2 ggr per dag, få kontroll över ditt blodsocker.

Om man ätit en striktare form av LCHF under många år räcker det inte med att hålla kolhydraterna nere. Man måste även se över proteinintaget och se till att öka fettet. REJÄLT. Detta kan hjälpa för ett tag. Sedan får man öka träningsdosen för att hamna i ketos, sista utvägen är att svälta/fasta för att kanske lyckas hamna där.

Varningsklocka. Förstår ni vad jag menar?

I veckan som kommer får jag börja trixa ännu mer med maten. Det känns sjukt. Jag gör allt som jag råder klienter att inte göra. Kan tolkas som dubbelmoral - men än en gång, for the record - det här är ett experiment och inte ett levnadssätt som jag rekommenderar eller förespråkar. Samtidigt är jag nyfiken på hur långt man måste gå för att hamna i zonen, hur långt ifrån ett “normalt” kosthållningssätt måste jag gå? Och sist men inte minst, på vilket sätt kommer dessa små glorifierade ketonkroppar påverka träningen och resultaten där?

.