Är nyligen hemkommen från den obligatoriska höstlovsresan som jag, syrran och hennes unge brukar åka iväg på. Charter, all-inclusive och Kanarieöarna är ju vad det är, men man är ju (nästan i varje fall) garanterad sol, värme och bad - vilket jag inser mer och mer behövs i så mycket större utsträckning än vad Sverige har att erbjuda. Antingen behöver jag mer semester i mitt liv, eller så får jag se till att utöka tiden jag jobbar online så jag kan jobba varifrån som helst i världen.
Tänker ni mycket på vad ni vill ha ut av livet? Jag får nog säga att under det senaste året har jag börjat komma till insikter som jag inte tidigare haft. Livet är ju till för att levas och gör man verkligen det? Det beror såklart på vilka värderingar och preferenser man har, men är du nöjd med det liv du lever - eller genomlider du det bara?
Vilken helg jag haft! Var uppe hos ett par vänner som har en stuga (läs gods) i Blekinge. Lördagen bjöd på strålande sol och det var helt stilla. Det här stället har allt som hör landet till. En stor kohage inpå knuten, ligger mitt i skogen nära en insjö.
Förstår ni lugnet som bara lade sig över en?! Som balsam för själen. På söndagen vaknade vi av att det åskade och ösregnade. Jag som hade planerat att bege mig till skogs för att plocka blåbär, björnbär, lingon och svamp. Det här är vad jag kom hem med 😀
…det är en ganska stor skillnad. Jag vill så gärna vara en av dom som verkligen lever livet och uppskattar det här och nu, men det är jag inte. Att ständigt längta till något annat, det är jag det. När semestern börjar närma sig sitt slut längtar jag redan tills nästa. När det är måndag längtar jag till det är fredag. Vid arbetsdagens början längtar jag till dess slut och sådär rullar det på. Känner ni igen er, eller är det bara jag? Såhär kan man inte leva. På ett sätt längtar jag ju livet av mig själv!
Har funderat mycket på denna längtan och väntan. Var den kommer ifrån. Vad föder detta tankesätt? Det har tagit sin tid att komma fram till svaret, eller rättare sagt det har tagit tid att våga inse och acceptera detta och konsekvenserna som medföljer. Att inte leva i nuet och ständigt vilja vara någon annanstans är en form av verklighetsflykt. Att ständigt vilja vara någon annanstans måste betyda att man inte är nöjd med det liv man har eller sättet man lever på. Right?! Det här insikten har garanterat varit en bidragande faktor till den mentala stress jag upplevt under det senaste halvåret, vilket i sin tur påverkade både sömn, mående och kroppsform. Skriver mer om detta i ett separat inlägg.
Vad är det som gör att man inte är nöjd med det liv man har? Någon har kanske ett dåligt förhållande, en annan trivs inte på sitt jobb, en tredje har ekonominska problem. Jag har som sagt insett vad som hindrar just mig, och det är tiden. Eller rättare sagt bristen på den och att inte fullt foga över den tid jag har. Inte kunna göra vad jag vill när jag vill. Det gör mig stressad. Jag lever upp när jag är ledig och tiden däremellan är bara en lång transportsträcka kantad av måsten och rutiner. Sådär kan man ju inte ha det!
Att helt och hållet kunna foga över min tid och mitt liv är ett långsiktigt mål, men vägen dit måste ta en annan vändning. Måste börja leva lite varje dag, inte bara helger och semesterdagar. Lära mig uppskatta det lilla i vardagen. Det är jag skitdålig på, men jag har bestämt mig och jobbar aktivt på det.
