-”VA??? Varför inte”?

- ”Fan vad tråkig du är, ett glas kan du väl ta”?

- ”Man måste ju få unna sig lite också”.

GAAAAAH! Känner ni igen er? Har ni någonsin haft ett uppehåll från alkohol, eller om ni av en eller anledning sällan dricker har ni antagligen fått höra sånt här. Varför är det socialt oaccepterat att inte dricka? Varför är man tråkig, extrem och lite förmer om man inte dricker? Varför måste man förklara sig?
Det är som att man inte kan umgås om man inte dricker. Man är inte riktigt med i gemenskapen. Man är liksom från en helt annan planet. En jäkligt tråkig sådan 😀

Alkohol (och mat) är så förknippat med trevnad, mys och festligheter. Det är ju det man gör när man träffar vänner och bekanta. Man äter och man dricker. Alkohol har en så stor och given plats i sociala sammanhang och det förväntas liksom av en att man ska dricka. För det är synd om den som inte dricker. Den som inte dricker måste ha ett extremt tråkigt och begränsat liv. Tänk att beröva sig själv denna sinnesstämning och njutning…

Det spelar ingen roll hur gott och sinneshöjande det än må vara, alkohol är ett gift och gör ingen som helst nytta i kroppen. Att välja bort alkohol är ingen uppoffring för mig, snarare tvärtom. Framför allt nu jag när jag gör värsta hälsosatsningen och försöker bli den bästa versionen av mig själv. Alkohol och hälsa är en ekvation som inte går ihop. Missförstå mig inte, jag tycker det är jättefestligt med ett (eller tre;) glas bubbel - men jag kan lika gärna vara utan och umgås och ha kul ändå.

Jag ska sluta gnälla nu. Men jag tycker det borde vara lika självklart, om inte mer, att inte dricka som att göra det. Vad tycker ni?