Är det inte lite galet att kalla godis, bakverk och desserter sötade med sötningsmedel för sockerfria? Visst, de innehåller inte vanligt socker, men de innehåller likväl sött i någon form.
Idag kan vi äta kakor, bakverk och godis på daglig basis ”med gott samvete” och för att vi kan, dvs så länge vi väljer att söta med sockeralkoholer då dessa inte påverkar vårt blodsocker…Men är det allt som räknas? Hjärnan lär göra samma kopplingar som om man skulle ätit vanligt socker, den gör inte skillnad på naturligt sött eller kemiskt sött.
Är sött något vi bör äta ofta och mycket av, eller är sällan och lite kanske mer logiskt? När man väljer att äta ”ketobollar”, kakor, glass och chokladmousse, vad är det man väljer bort istället? Jag läste i boken ”Magsmart” att kombinationen mycket fett och sött inte finns i naturen och att det sätter våra normala aptitsignaler ur spel.
Tillåter du dig själv att äta LCHFgott, men väljer bort rotfrukter då de innehåller för mycket socker? Många väljer bort rotfrukter då ”de triggar” sötsug…Det är svårt att överäta på rårivna morötter och kokta rödbetor (jag lovar, prova!) men det är fullt möjligt att överäta på chokladmousse och kakor 🙂
Jag har själv tidigare varit en flitig användare av erythritol när jag bakat och gjort desserter, just av den anledningen att mitt blodsocker inte påverkats. Jag kom liksom undan med det dåliga. Då åt jag också onyttigheter betydligt oftare än vad jag gör idag. Idag äter jag mer naturligt ”sött” i form av rotfrukter, bär och lite frukt. Om jag skulle få för mig att baka eller göra en dessert skulle jag välja honung, frukt eller vanligt socker som sötning. Genom att välja sötning som påverkar blodsocker och insulin äter jag helt enkelt mindre ”skräp” och mer av riktig mat.
Hur tänker du runt sötningsmedel och varför väljer du att söta med dessa?
